skip to Main Content

Segregationens historia i Sverige

Rött torp vid vattenbryn. I bakgrunden syns miljonprogramsbebyggelse.

Segregation är inte en nutida företeelse utan har funnits i Sverige under en lång tid. Genom åren har den dock sett lite olika ut. Dagens socioekonomiska boendesegregation har utvecklats i takt med industrialiseringen och med att det moderna samhället vuxit fram.

Segregation är inget nytt fenomen

Segregation har funnits länge, och har haft olika konsekvenser för individer, grupper och samhället i stort. Redan på medeltiden var städer uppdelade i olika kvarter, där de förmögna hade tillgång till stadens inre kärna medan fattigare människor bodde i ytterområden. Även i det svenska bondesamhället var olika områden öppna och stängda för olika grupper.

Industrialisering, urbanisering och segregation

Flera historiska händelser har varit viktiga för hur dagens socioekonomiska boendesegregation i Sverige har vuxit fram. Det började med industrialiseringen och med att det moderna samhället tog sin form under 1800-talet.

Industrialismen ledde till en snabb urbanisering, det vill säga att många människor flyttade från landsbygden till de nya städerna som byggdes kring industrierna. Arbetarna och deras familjer bosatte sig nära fabrikerna, vilka ofta låg i städernas utkanter. På så vis började den socioekonomiska segregationen ta form runt städerna i Sverige.

Allas rätt till bostad, jobb och drägliga levnadsförhållanden

Vid 1900-talets början påbörjades en utveckling mot ökad demokratisering och mot ökad ekonomisk och social utjämning både i Sverige och i många andra industrialiserade länder.

Under 1900-talet ökade välfärden i Sverige och många fick det bättre ställt. Sveriges tillväxt under efterkrigstiden var dessutom god. Det svenska folkhemmet skapades. Genom grundskolereformen på 1960-talet skulle dessutom alla få jämlika möjligheter till utbildning. Tanken om allas rätt till bostad, jobb och drägliga levnadsförhållanden präglade samhället. Den förda välfärdspolitiken innefattade sociala reformer för att bygga bort fattigdomen.

Förbättrad levnadsstandard med miljonprogrammet

Under perioden 1965 till 1974 byggdes en miljon nya bostäder inom ramen för miljonprogrammet.

Bostäderna i miljonprogrammet var av olika slag. Ungefär en tredjedel var småhus, en tredjedel var låga flerbostadshus och en tredjedel var höghus.

Detta innebar att de låginkomsttagare som tidigare hade bott trångt eller som inneboende nu kunde bosätta sig i egna, rymliga och moderna bostäder.

Segregationen fanns fortfarande kvar, men levnadsstandarden ökade för många.

Ekonomiska kriser påverkade miljonprogrammets områden

Flera saker påverkade utvecklingen i miljonprogrammen. Under lågkonjunkturen 1974 sjönk bostadspriserna. Det ledde till att medelinkomsttagare kunde flytta från lägenheter i miljonprogramsområdena till småhus. Under den ekonomiska krisen på 1990-talet flyttade många invandrade in i de lägenheter som då stod tomma i miljonprogrammets flerbostadshus. Samtidigt förlorade många i dessa områden sina jobb på grund av krisen. Det ledde till att människor med liknande förutsättningar samlades i dessa områden.

Sammantaget innebar detta att både den socioekonomiska och den etniska segregationen mellan olika bostadsområden ökade. Utvecklingen i miljonprogrammen har bidragit till hur den socioekonomiska boendesegregationen i Sverige ser ut idag.

Ökade inkomstskillnader förstärker segregationen

Sedan 1970-talet har åtskillnaden av olika befolkningsgrupper fått en allt tydligare geografisk dimension. Från och med 1980-talets mitt har dessutom inkomstskillnaderna ökat, vilket ytterligare har förstärkt den socioekonomiska segregationen.

Delegationen mot segregation har i rapporten ”Segregation i Sverige” beskrivit den socioekonomiska boendesegregationens utveckling sedan 1990-talet till 2018.

Läs mer:

Länk till Delmos årsrapport 2021 ”Segregation i Sverige”

Läs mer om olika områdestyper

Läs mer om att mäta och följa segregation

Senast uppdaterad : 1 dec, 2021
Back To Top