skip to Main Content

Hur ser segregationen ut i Sverige?

Delmos har undersökt hur den socioekonomiska boendesegregationens utveckling har sett ut sedan 1990-talet i Sverige. Resultatet presenteras i rapporten ”Segregationens utveckling i Sverige”, och här nedanför hittar du en sammanfattning.

Segregationen har ökat

Illustration med stigande grafer och staplar och två olika bostadsområden.

Den socioekonomiska boendesegregationen har ökat i Sverige sedan 1990-talet. Den har ökat både i stora städer, i mindre städer och på landsbygden. Även om graden av segregation varierar, bor alltså stora delar av den svenska befolkningen i kommuner som är segregerade. Nästan 60 procent av Sveriges befolkning bodde till exempel år 2018 i en kommun som är mer segregerad än vad den genomsnittliga nivån i riket var år 1990.

Höginkomsttagare och låginkomsttagare lever mest separerat

Det är främst höginkomsttagarna och låginkomsttagarna som lever segregerat. Under perioden 1990–2018 är det främst höginkomsttagarna som lever separerade från personer i andra inkomstgrupper. Men segregationen ökar mest för låginkomsttagarna. I slutet av perioden bor höginkomsttagarna och låginkomsttagarna nästan lika segregerat. Andelen av den svenska befolkningen som bor i medelinkomstområden har minskat.

Delmos mäter graden av segregation genom att beräkna ett så kallat ojämlikhetsindex. Eftersom det främst är höginkomsttagarna och låginkomsttagarna som lever segregerat, mäter ojämlikhetsindexet hur många procent av låginkomsttagarna som måste flytta från ett bostadsområde till ett annat för att bo jämnt fördelade i förhållande till höginkomsttagarna.

Under 1990 var den siffran 27 procent. År 2018 skulle 41 procent av låginkomsttagarna behöva flytta för att bo jämnt fördelade med höginkomsttagare. Det är en ökning med 14 procentenheter.

Olika förutsättningar i olika områden

Delmos rapport visar också att personer som bor i olika områdestyper har olika förutsättningar. Skillnaden mellan olika områden är så pass stora att det finns anledning att utgå från att livschanserna är sämre för de som bor i områden med socioekonomiska utmaningar. Platsen har alltså betydelse för hur människors livsvillkor formas och ser ut.

Områdestyper

  • Delmos har tillsammans med SCB tagit fram fem områdestyper som beskriver de socioekonomiska förutsättningarna i alla områden i Sverige.
  • Områdestyperna spänner från områden med mycket goda socioekonomiska förutsättningar till områden med stora socioekonomiska utmaningar.

Läs mer om områdestyper här.

De flesta i Sverige, 6,6 miljoner bor i områden med goda eller mycket goda förutsättningar. Men 1,4 miljoner bor i områden med socioekonomiska utmaningar. Mer än hälften av Sveriges kommuner har områden med socioekonomiska utmaningar.

Boende i områden med socioekonomiska utmaningar har i genomsnitt en lägre utbildningsnivå, förvärvsarbetar i lägre grad och har följaktligen också lägre inkomster jämfört med boende i andra områden. En större andel bor också i hyresrätt och på en mindre bostadsyta. Segregation blir ett problem när skillnaderna i livschanser är alltför stora, något som Delmos resultat indikerar.

Utbildning

Illustration med universitet och grundskola.

Delmos rapport visar att det finns stora skillnader mellan områdestyper när det kommer till utbildning. I områden med stora socioekonomiska utmaningar har 31 procent inte gått ut gymnasiet. Motsvarande siffra i områden med mycket goda socioekonomiska förutsättningar är 11 procent. På samma sätt gäller det omvända: i områden med mycket goda socioekonomiska förutsättningar är andelen med eftergymnasial utbildning högre: 54 procent jämfört med 23 procent i områden med stora socioekonomiska utmaningar.

När det kommer till andelen elever som har slutfört gymnasiet inom 3 år finns det också stora skillnader. I områden med socioekonomiska utmaningar respektive stora socioekonomiska utmaningar är andelen 55 respektive 49 procent. I områden med goda eller mycket goda socioekonomiska förutsättningar är andelen däremot 77 respektive 84 procent.

Arbetsmarknad

Illustration av arbetsmarknadssegregation.

Även när det gäller anknytningen till arbetsmarknaden, finns det stora skillnader mellan boende i olika områdestyper, inte minst när det handlar om hur många som har ett jobb. Störst andel förvärvsarbetande finns i områden med goda och mycket goda socioekonomiska förutsättningar: 84 respektive 87 procent. Andelen förvärvsarbetande i områden med stora socioekonomiska utmaningar är betydligt lägre: 56 procent. Och andelen unga som varken arbetar eller studerar är också störst i dessa områden: 12 procent, att jämföra med ett snitt på 7 procent i hela Sverige.

Bostad

Illustration av boendesegregation. Två olika bostadsområden, ett med villa och ett med höghus, skiljs åt av en väg.

Slutligen finns det också stora skillnader i vilken typ av bostad man bor i och på vilket sätt man bor.

I områden med stora socioekonomiska utmaningar bor en mycket högre andel i hyresrätt: 80 procent. I områden med mycket goda socioekonomiska förutsättningar äger i stället de flesta sin bostad: 89 procent bor i antingen äganderätt (som hus) eller bostadsrätt.

Trångboddheten är också högre i områden med socioekonomiska utmaningar. Genomsnittlig bostadsarea per person är till exempel 31 kvadratmeter i områden med stora socioekonomiska utmaningar, medan varje person i områden med mycket goda socioekonomiska förutsättningar har 13 kvadratmeter mer att bo på (44 kvadratmeter per person).

Senast uppdaterad : 18 jan, 2022
Back To Top